Tänk att ibland är det bra att göra saker man inte tror på. Jag har hållt på med denna tunika/ klänning i många veckor. Den riskerade att hamna på ufo-högen. Jag älskar tyget och gillade mönstret i senaste Ottobra, men den skulle sys i viskosjersey och det är ju inte riktigt samma sak. Kanske var det därför så mycket strulade. Jag vet inte.
Jag började sy så smått för några veckor sedan. Var väldigt noga med att kolla mönstret och mäta, då jag numera är något mindre. Det börjar med att halsringningen inte blir som jag vill, sedan rynket och när jag sytt ihop axelsömmar och fram och bakstycken och hänger det över mig funderar jag på om det var ett tält det skulle bli.
Ritar av mönstret 2 storlekar mindre. Byter "bandet" så att jag gör det i muddväv istället och likadant med halsringningen. Halsringningen har jag sprättat/ klippt bort minst 3 gånger. Så idag tänkte jag att jag kan väl i alla fall göra ett frest till och se om jag blir nöjd. Idag går allt som en dans. Jag använde Framilonband till rynket och det skulle jag nog gjort från början. Det sista jag gjorde var att jag bytte ut halsringningen så att den blev något bredare, och sedan syr ihop sidorna. Tänka sig jag blev faktiskt nöjd till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar